Luna power

Idag bloggade Anna Martin om lunafigurerna på sin blogg! Det gör mig så himla glad att se att figurerna jag gör faktiskt blir så uppskattade.
Det är värt all tid och all möda!
Gå in och läs HÄR

Idag skickade jag in allt målarboksmaterial till tryckeriet och resten av dagen har jag suttit med bokföring och pappersjobb.
Från och med nu ska jag ha en dag i veckan eller varannan vecka, som jag ägnar mig åt pappersjobbet.
Det spar en massa jobb i slutändan när allt ska in till revisorn för deklaration.
Det är ganska roligt att göra sånt, försöker jag i allafall inbilla mig.

När det gäller kalendern så borde jag ha den senast i slutet på nästa vecka. Det tog lite längre tid än jag trodde att få den tryckt.
För närvarande är jag som ett barn på julafton! När är den klar....när får jag den?

För er som gillar MoDo, här är den senaste MoDo-Lunafiguren

Come to work with me

Ni ska få kika in på min arbetsplats tänkte jag. Eftersom jag har ett så stort företag med många viktiga uppgifter så har jag flera arbetsplatser för de olika ändamålen.

06.00 är det uppstigning. De senaste dagarna har solen varit på uppgång och färgat allt orange. Idag är det dock grått, regn och storm. Hade kunnat vara mysigt om jag inte fått en huvudvärk som vägrar släppa sitt grepp trots värktabletter och glasögon. Men jag slipper i alla fall vara utomhus!

Här är det allmänna kontoret och pappersavdelningen. Det är här jag sitter när jag gör datorjobb med kalendern, målarboken och bloggen. Jag sitter även här vid stunder av allmänt slösurfande.

På en bänk i köket står en del av himlen. Min koppling till livselixiret. Det blir ett stort antal koppar varje dag. Kanske inte så bra, om jag tänker efter...

Ibland träffar jag en och annan arbetskamrat och sitter ner en stund för djupa diskussioner om livets alla hemligheter. Det är dock mest jag som sköter snacket.

Här är den stora fabrikens hjärta. Symaskinen och alla strumpor. Jag önskar att jag var ordningsam men det är jag inte. Dock kommer det stunder när jag sorterar upp i kaoset.

Platsen där figurerna föds. I den röda soffan. Här stoppas figurerna, sys ihop och dekoreras till de unika kreationer de slutligen blir.

Lagret, i dessa praktiska förvaringsväskor har jag lagret till min webshop. 

Varje väska är uppmärkt med namnen på figurerna de innehåller och styrkt när de beställs. Det är så jag håller ordning på grejerna!

Nu ska jag ta en kopp kaffe och slutföra baksidan på målarboken. på måndag skickar jag in materialet för provtryck. 

Hej då!

Ett gästinlägg från Anna Martin

För några dagar sedan fick jag kontakt med en underbar kvinna från Halland, vid namn Anna Martin.
I och med att hon beställde två lunafigurer och sedan la ut ett par fina bilder på instagram så hörde jag med henne om hon skulle vara intresserad av att gästblogga hos mig, vilket hon turligt nog var.
Så här kommer ett inlägg från henne:

Bild från Annas instagram (sweettreatswithlove)

Alla borde ha en Lunafigur!

Familjen har fått två medlemmar till. Vi är nu mera stolta ägare av Dillon och Teodor två små charmtroll från Luna Dsign.
Jag, mamma Anna, blev förälskad i Lunafigurerna första gången sommaren 2014 när jag såg en bild på en lunafigur på Instagram. Jag surfade in på Malins webbsida och blogg, vips var vi fast, hela familjen. Min dotter hade under denna period det jobbigt då hon bytt till ny skola samt gick under utredning för barnreumatism, kanske var det ingen slump att jag hittade Lunafigurerna………
Att vara annorlunda kan vara tufft när du är barn, än mer tufft när du nyss blivit tonåring med allt vad det innebär samt ha en sjukdom du inte kan rå för. Lunafigurerna bringar glädje och kärlek och visar att det är fräckt och bra att vara unik. En figur som alla kan glädjas av både stora och små, gammal som ung och för ett ögonblick får du känna dig speciell för ingen har en likadan figur. Det fina med lunafigurerna är att alla ÄR annorlunda, alla har sina egna personligheter precis som i verkliga livet och våra barn älskar sina figurer. 
Min äldsta dotter skrek av lycka när hon såg Dillon på sin säng, nu har hon ordnat en egen säng åt honom i en av sina stora skrivbordslådor och fixat så att han har fått ljus i form av en liten ljusslinga från IKEA. 

Hon har till och med ringt sina två bästa kompisar och tipsat dem om Lunafigurerna och igår satt de länge i telefon och tittade i webshopen, allt jag hörde var: ÅÅÅÅååh, wow, titta! Men gud så söta……….3 tjejer på 12år som pratar i telefon :-).

Min yngsta dotter har gett Teodor en kofta som hon hittade i sin docklåda, det är ju kallt nu på hösten, klart han ska ha kläder! 

Hon och ”Teo” som hon kallar honom för är oskiljaktiga, de älskar att titta på tv ihop och spela Bolibompa på datorn men mysigast är det att läsa sagor tillsammans.

Vem vet, kanske Dillon och Teodor får kompisar så småningom då vi vuxna faktiskt blivit lite sugna på var sin :-).

/ Anna Martin

Besök hennes blogg Sweet treats with love här

Tack Anna för att du ville blogga här hos mig!!

Hockey för hela slanten

Jag gillar inte ens sport, ändå är det hockey för hela slanten här just nu.
Jag fick beställt två Luleå Hockeyfigurer som nu är färdiga. Och då dimper det ner en MoDo beställning.

 Jag har dock fått mest SAIK beställningar under tiden jag sytt Sport-Lunor. Det och Luleå så klart.
Dock en och annan HV71, Leksand, MoDo och AIK har det blivit.

Perfektion framför skärmen

Jag och min mamma diskuterade häromdagen fenomenet med alla vackra bilder på instagram, facebook, bloggar och alla andra ställen där dagens människor, inklusive jag själv, visar upp sina liv.

Jag tycker det är lite tråkigt att det så många gånger är det tillrättalagda och i många fall förbättrade verkligheten som man väljer att visar upp, istället för den äkta och ibland lite sunkiga verkligheten.
Visst, det är klart att man inte alltid vill visa upp sina ombäddade sängar och sitt flottiga hår men det skulle vara uppfriskande att se lite mera sådant. Jag tror det skulle fila kanterna av det dåliga samvetet och jakten på det ouppnåeliga, i alla fall hos mig själv.
Varför gillar folk att se osminkade kändisar i skvallerpressen om inte för att inse att de är precis likadana som vi vanliga dödliga?

Jag uppskattar absolut fina och arrangerade bilder och vet att de i många fall ger inspiration och tankar på hur man själv skulle vilja ha det och vad man kan förändra och förbättra.
Men ser det verkligen ut så hemma hos er? Är det alltid rent och bortplockat, välorganiserat och supertrendigt.
I många fall ser det ut som att man tittar i en inredningstidning. Vissa verkar ha både tid, pengar och möjlighet att förändra hela hemmet när de ledsnat på skostället eller byrån. Istället för att byta till sommargardiner så byter man ut hela bohaget och har alltid det den senaste trenden säger är inne och trendigt.

I många fall känns det som att hela själen och personligheten i hemmet försvinner. Det blir liksom som hos alla andra.
Jag har sett bilder från hus som  olika bekanta till mig ska sälja (och jag vet att man givetvis skalar bort en hel del grejer och vill att det ska se rent och överskådligt ut) och de ser så fina men ack så opersonliga ut.
Var är själen?
Jag älskar gamla hus, med lite vinklar och vrår. Jag uppskattar blandningen mellan gammalt och nytt och lite skavanker här och där, för det är ju däri som det personliga och själen sitter.
Jag vill att folk som kommer hem till mig ska se vilken stil och personlighet vi som bor här har. Jag gillar absolut att köpa inredningsgrejer och förändra men varför köpa hela konceptet?

Allt detta för mig osökt in på verkligheten framför dataskärmen. På facebook ser man många gånger folk som skriver privata kärlekshälsningar till sin respektive - för alla att se och kommentera. Åh, så gulligt!! Varför? Skicka det direkt till din partner eller säg det personligen.
Alla som skriver om den "bästaste" "underbaraste" "älsklingarna" "snyggaste" och allt vad det står...va????
Träffade den bästaste Nancy Seinfeld idag....jaha, finns det fler än en?
Uttrycker ni er lika översvallande när ni träffar personen i fråga på stan?
Varför känns det som att allt behöver vara så perfekt? Säg som det är istället, eller låt bli!

Framför skärmen:

Sitter nerkrupen i soffan under en filt och läser poesi. Brasan sprakar och jag har det så skönt. Myyyys!

Bakom skärmen:

Sitter i mina sunkiga mjukbrallor och ser på youtube i ensamheten. Borde städa men jag ids inte bry mig.

Framför skärmen:

Njuter av höstens sprakande färger. Tog en promenad med älsklingen och gick in på det mysiga antikvariatet och köpte fina böcker!

Bakom skärmen:

Ingen idé att sopa bron för det kommer ändå bara nya löv. Mattan slängde jag ut för att katten kräktes på den och min man har inte flyttat trappstegen efter att han rensade gamla ruttna löv från häng-rännan. Suck!

Framför skärmen:

Nybakta bullar och ett supergott ekologiskt grönt te ute i kylan. Min näsa är så gulligt röd och kall nu.

Bakom skärmen:

Trycker en djupfrusen köpesmuffin. Det ilar i tänderna. Satan vad det ilar!

Sanningen vs osanningen.
Hur ser det ut hos de flesta? Vad väljer folk att visa utåt? Vilket av alternativen ger folk i allmänhet mest prestationsångest?
Varför väljer folk att fiska gillanden och uppskattning runt sina utseenden och sina liv på nätet?
Jag tror jag vet..

Rise and shine

Nu kommer jag att få alla småbarnsföräldrar emot mig när jag säger att jag tycker att det är så skönt att stiga upp tidigt, även på helgen.

Nu är det ju så klart självvalt, vilket är stor skillnad. När jag måste kliva upp, för att någon annan bestämt det så är jag inte alls lika positivt inställd på det.

Det är i alla fall en disig och stilla lördagsmorgon. På schemat ståt två Luleå Hockeyfigurer och skallror.

Det som är toppen med att sitta och "handarbeta" är att det går bra att göra annat samtidigt. Som att se en film eller lyssna på ljudböcker.

Min kompis Marina tipsade mig redan förra sommaren om Storytel. Och jag måste säga att jag plöjer nästan en bok om dagen i snitt när jag sitter och jobbar.

Just nu lyssnar jag på Rymd utan stjärnor av Jonas Moström. Det är en serie kriminalare som utspelar sig i Sundsvall.

Det är lite extra roligt att höra om en stad man faktiskt bott i och känner till de olika platserna som handlingen utspelar sig i.

Det här inlägget är inte sponsrat av Storytel.

Jag har hittills inte blivit tillfrågad av företags som vill sponsra mig. Kanske skulle ett stödstrumpsföretag vara nåt, eller något kaffeföretag...Hör av er!

Jag fick lite tips och tankar runt framsidan på målarboken så jag har gjort lite olika alternativ men känner mig inte speciellt nöjd med dem. Det känns lite platt.

Nu ska jag bänka mig med nålen och tråden. Ha en fin lördag ute i landet och världen!

Bilderna kommer från den senaste leveransen till Juliet.

Hur ska detta gå?!

Jag blir så nervös när jag ska göra något som jag känner mig osäker på och som är så viktigt att det blir bra. Så känner nog de flesta skulle jag tro.
Men för mig blir det så jobbigt att jag nästan skjuter det på framtiden (läs: struntar i det) för att jag är rädd att misslyckas.
Just nu sitter jag på min kammare och jobbar med framsidan på målarboken. Den ska representera målarboken och vara så pass lockande att folk bemödar sig att öppna den för att titta.
Det är stora krav där (sväljer och sväljer) och det får bara inte bli dåligt.

När jag dessutom har en idé i huvudet som jag måste få ner i datorn och därefter få tanken och resultatet att överensstämma blir det ännu jobbigare.
För om jag inte gör det så här, då har jag slut på idéer!

Sen när jag lagt ner sjukt mycket tid på detta så kommer det till det mest avgörande momentet, att få  det att se snyggt ut i tryck.
Jag är livrädd att det ska se bra ut i datorn och sen visa sig se skit ut i tryck.
Hugaligen!

Nu ska jag fortsätta mitt nervkittlande arbete. Wish me luck!

Brev från Kungliga biblioteket

Tänka sig, ett brev från Kungliga Biblioteket med 10 st egna ISBN-nummer enbart för mitt bokförlag.

Nu är allt material inskickat till tryckeriet. Justerade bilder, logga, ISBN-nummer och EAN-kod.
Nu är vi på banan och det är bara ett fåtal dagar tills kalendern finns i min hand - rykande färsk och alldeles underbar!

Himmel vilken suddig bild, men det här är ju ändå bara provtrycket....

De La Tante

I fredags hämtade jag mitt provtryck av kalendern. Jag som trodde att det skulle vara en sida bara för att se hur trycket skulle bli blev glatt överraskad när det var hela kalendern, med fram och baksida.

Den såg så fin ut! Jag har idag suttit och gjort lite justeringar i vissa färger som jag tyckte såg för mörka ut samt justerat bilderna så att de inte ska klippas av ringbindningen.

Eftersom jag startar ett eget bokförlag för att själv kunna trycka och distribuera mina grejer så har jag väntat på besked från bolagsverket att namnet jag valt blir godkänt. Det har strulat en hel del eftersom mina ändringar via Verksamt.se sidan inte har velat sparas. Därför har det tagit hela 15 dagar att få ett besked.
Nu när jag har namnet kunde jag ansöka om ISBN nummer, vilket gick jättefort. Jag har härmed 10 st nummer till mitt förfogande, samt ett eget bokförlag:

Familjekalendern är på G

Helgen har inneburit en hel del beslutstagande angående tryckkostnaderna runt kalendern och målarboken.
Men efter att vi räknat på det så tog vi beslutet att ta ett större antal till en mindre styckekostnad.

Idag skickade jag in materialet och arbetet utanför min dator är härmed igång sparkat. Spännande och skrämmande!

Kalendern är alltså en familjekalender, med 5 kolumner för planering för hela familjens aktiviteter.

Vi är bara två vuxna i vår familj, tre katter och en massa jobbåtaganden.
Vi kör med en familjekalender i alla fall. Jag har en kolumn, Mats en, katterna en (avmaskning osv) resor/jobb samt sådant vi planerar tillsammans. Perfekt enligt mig!

Varje månad har sin egen anpassade Lunabild. Unika, färgglada och roliga!
Vi tar det igen, alltså -  12 färgglada sidor, 5 kolumner för planering och priset för det är ynka 199 kr.

Kalendern kommer att vara stående i formen, med måttet 25 x 45 cm.
Vill du lägga in en beställning redan nu så mailar du på malin@lunadsign.se

Hur ska man veta att man väljer rätt?

Jag sitter här nu, med ett mail framför mig, innehållande priserna från tryckeriet.

För mig som litet företag är alla summor stora. Det gäller att veta vad man gör och att välja rätt.

Det är ju så här med tryckerikostnader att ju färre trycksaker du beställer desto dyrare styckepris blir det, och tvärtom.

När det gäller kalendern så blir 2015 års kalender en test för att se hur många som är intresserade. Det är ju en snäv tidsram man har för att sälja dessa, och överflödet blir snabbt inaktuellt.

När det kommer till målarboken så finns det ju inga tidsramar. Denna bok kommer ju att vara lika aktuell om 5 år som den är idag.

Men hur högt ska jag satsa? Hur högt vågar jag satsa?!

I kväll ska vi räkna på och diskutera detta. 

Jag blir lätt illamående när det kommer till att våga kasta sig ut, men man måste ju satsa pengar för att tjäna pengar, eller hur?!

Lättnaden

Jag var alltså och träffade tryckeriet igår. Jag var inte nervös för själva mötet utan för att bilderna inte skulle vara gjorda på så bra sätt att det skulle lämpa sig i tryck.
Men efter att ha träffat en av grafikerna och hon kikat på några bilder så stod det klart - jag klarade mig!
Lättnaden var enorm. Det känns som en seger bara det.
Vi pratade på upplägg runt kalendern och målarboken och jag fick en rundvandring i tryckeriets lokaler. Vilka maskiner, jisses!

Under dagen får jag förhoppningsvis prisuppgifter på mina arbeten och kan då börja räkna på vad jag ska ta för målarboken - det är ju flera som frågat och vill veta.

Jag har tre sidor kvar samt framsidan innan allt material är färdigt, så har ni några briljanta idéer om vad dessa sidor ska föreställa så är det bara att säga till.

Idag är jag lika glad som Needles när han fick äta kattmat

Gör om gör rätt

Idag ska jag träffa tryckeriet. Det känns spännande. Ett steg framåt mot en riktig produkt.
Jag har aldrig gjort detta tidigare. Jag är inte utbildad grafiker och jag har inte gjort allt enligt konstens alla regler. Jag har hoppat utan fallskärm och på vägen ner har jag lärt mig vad man ska och inte ska göra. Men ännu har jag inte ryckt i snöret och sett fallskärmen veckla ut sig. Efter idag vet jag om den gjorde det.

Jag avsyr att läsa manualer, sitta och jämföra vad som är bäst i test osv. Jag kör på, det tar lång tid för jag lär mig allteftersom. Jag gjorde till en början allt fruktansvärt långsamt och krångligt, men jag har lärt mig så mycket genom det.

Förhoppningsvis har jag gjort det så pass rätt att det går att trycka, om inte gråter jag blod!

Luna & Juliet

Glöm inte bort att besöka butiken Juliet på Hornsgatan 48 om ni är i Stockholm. Där finns det ett paradis av färgglada kläder och inte minst en massa Lunafigurer!